soss

Ja, den får ett inlägg för sig själv...

Började med att jag fick ont i magen på eftermiddagen/kvällen. En ihållande smärta som inte ville släppa. Alltså tänkte ju jag att det va iaf inte sammandragningar/förvärkar. Men Putte är lite mer nervöst lagd än vad jag är, och när varken panodil eller en varm dusch hjälpte så tyckte han jag skulle ringa in till sjukhuset och höra va dom sa, jag ville mest gå och lägga mig! Men jag tänkte att visst, dom kommer säg att jag ska sova och se om det hjälper så jag ringde mest för att lugna honom. Tyvärr gick det ju inte som jag tänkt utan dom tyckte jag skulle åka in. Sur som ättika klädde jag på mig och vi tog en taxi till förlossningen. Fick göra ctg och ultraljud samt att läkaren kände och klämde på magen. Och som jag hela tiden sa så va det iaf inte värkar utan antagligen bara ömhet från att vår väldigt livliga bebis har sparkat på mig ;) så vi fick åka hem igen, jag både nöjd (över att jag hade rätt!) och sur för att jag inte hade fått vara hemma i min säng och sova. Men Putte va nöjd och mindre orolig så det va väll värt något :)

Det som jag tyckte va roligast med vårt nattliga besök va att jag fick se bebis i magen :)
Putte missade det för han lyckades gå och hämta kaffe precis när läkaren kom och hämtade mig :P